Tre veckor i Japan

Det går ju inte att komma ifrån att man känner sig utanför. Inte för att man är dum eller konstig utan för att det känns som att man är på klassresa utan lärare. Alla liksom förväntar sig att man ska vilja vissa saker och tänka vissa saker, och när man inte kan uttrycka sig så blir det ofta så också.

Japanerna är, så långt man nu kan klassa en nations befolkning som en klump, trevliga, positiva och hårt arbetande. Idag åkte jag tåg från Hiroshima till Beppu (en stad känd för sina bad) och det må jag säga.
Efter att ha åkt igenom den femtielfte tunneln på tre meter kom jag på mig själv med att tänka: hade japanerna fått borra genom Hallandsåsen vore det klart på en vecka.
Seriöst, infrastrukturminister i Sverige, vad du nu än heter. Åk hit. Åk till Japan. Lär dig av ett land, ett folk och ett system som fungerar. 13.43 stod det på min biljett att tåget skulle gå. 13.43 gick det. På pricken.
14.51 skulle jag vara framme, efter ett byte. 14.51 var jag framme. På pricken.
Har det någonsin hänt i Sverige? Att både avgång och ankomst klickar?

Förutom infrastrukturminister (Åsa Torstensson, tack Google) borde även svenska Hus & Hemföreningen med några fräsiga inredare i spetsen ta sig hit och importera toalettstolarna. Varm sits, rengöring och ja... bättre helt enkelt.
Men framförallt borde någon importera Onsen-tänkandet. Det varma badet. Inte för rengöring, utan för avkoppling. En njutbar stund efter en lång arbetsdag. Eller som toppen av en lugn helg.
Det är varmt, stilla, vackert och alldeles, alledeles... underbart.



När jag blir stor ska jag bygga en sån här i Stugan.