Tre veckor i Japan

Okej, first thing first: Det är inte synd om mig. Jag vet. Jag svälter inte, jag fryser inte, jag har tak över huvet.
Så var det avhandlat.

När jag var mindre spelade jag, bror och kusin plus vän ofta ett kortspel som heter Doomtrooper. Man hade krigare och utrustningar och magier. Vitsen var att "attackera" och därmed vinna poäng. Först till en viss summa vann.
Simple enough.

Det fanns ett kort som hette "Gilla läget". Vi hatade alla det kortet. Eller rättare sagt, den som fick det på sig hatade det.
Hade man "Gilla läget" var man begränsad i sina handlingar, man fick bara dra kort om man spelat ett kort. Man var med andra ord tvungen att agera och reagera i samklang med omgivningen. Act on your feet. Gilla läget.

Alla kort har ju två sidor, och efter ett misslyckat hemreseförsök testar jag ett nytt sätt att "Gilla läget". Att agera och reagera.
Jag har köpt knäckebröd, bananer, sojamjölk och Robert har havregryn. Det enda som fattas nu är sängkläder så skulle jag nog kunna vara kvar här i en månad till.

Inte för att jag vill det, men har man fått "Gilla läget" på sig så har man.