Vad är uppe hunden?
Först en liten kommentar om beslutet att inte lära sig någon japanska alls innan jag åkte hit (början av klippet):
Så. Då fick jag det sagt också. Vad som hänt sen sist undrar ni? Tja, vart var vi? Någonstans mellan Himeji och Osaka om jag minns rätt.
Himeji har ett slott som är gigantiskt, vitt och välbevarat. Efter att ha lallat omkring i Beppu var det lite mer folk i Himeji, eller folk och folk - turister. På hotellet där jag bodde kunde man tvätta, USA-style med coinlaundry. Det visade sig också att frukosten var USA-style, vilket innebär rostade mackor och sylt serverade i lobbyn där charmen och lugnet är lika bortblåst som Liverpools chanser att nå Champions League.
Iaf. Om Himeji var småkaotiskt så var det inget emot Osaka. Att komma dit och inte veta exakt vart hotellet låg var kanske inte det smartaste jag gjort.
Efter två timmars letande efter det boende som skulle ligga "500 meter från stationen" var jag, mina ömma fötter och min brutna rygg, redo att bryta ihop. Men vi bet ihop och checkade en stund senare in på "bröllopshotellet" Monterey.
I Japan, som i övriga världen antar jag, har hotellen ofta minst två fristående restauranger på översta våningen. Här hade de bröllopsbutiker. Jag och mina snabbnudlar skrattade oss i säng tidigt.
Morgonen, och dagen, efter spenderades med att äntligen, äntligen komma bort från stadens stress. Men det tänkte jag avhandla lite senare, ett par andra notiser först:
Så. Då fick jag det sagt också. Vad som hänt sen sist undrar ni? Tja, vart var vi? Någonstans mellan Himeji och Osaka om jag minns rätt.
Himeji har ett slott som är gigantiskt, vitt och välbevarat. Efter att ha lallat omkring i Beppu var det lite mer folk i Himeji, eller folk och folk - turister. På hotellet där jag bodde kunde man tvätta, USA-style med coinlaundry. Det visade sig också att frukosten var USA-style, vilket innebär rostade mackor och sylt serverade i lobbyn där charmen och lugnet är lika bortblåst som Liverpools chanser att nå Champions League.
Iaf. Om Himeji var småkaotiskt så var det inget emot Osaka. Att komma dit och inte veta exakt vart hotellet låg var kanske inte det smartaste jag gjort.
Efter två timmars letande efter det boende som skulle ligga "500 meter från stationen" var jag, mina ömma fötter och min brutna rygg, redo att bryta ihop. Men vi bet ihop och checkade en stund senare in på "bröllopshotellet" Monterey.
I Japan, som i övriga världen antar jag, har hotellen ofta minst två fristående restauranger på översta våningen. Här hade de bröllopsbutiker. Jag och mina snabbnudlar skrattade oss i säng tidigt.
Morgonen, och dagen, efter spenderades med att äntligen, äntligen komma bort från stadens stress. Men det tänkte jag avhandla lite senare, ett par andra notiser först:
- Jag har köpt fotbollsskor. 6000 yen, satt som handsken.
- Iom att jag köpt fotbollsskor har jag ingen plats över i väskan för kläderna. Vilket innebär att jag måste köpa en resväska innan jag drar till Kyoto.
- Jag har käkat Okonomyiaki (google it!)
- Jag har gått omkring i regnet i ett genomskinligt Scarlett Johansson-paraply
- Japaner sätter klistermärken på din påse när du lämnar affären, liksom limmar ihop den. Skitsvårt att få bort utan att göra sönder påsen. Störigt.
- 2 liter vatten kostar 100 yen (åtta kronor).
- Fresh Burger med liten sidosallad och grape soda kostar 700 yen.
- tofflorna är gratis.
- internet också.
- Engrishöversättningarna med för den delen. Seriöst, jag skulle vilja köpa en hel väska med kläder bara för att kunna visa. Problemet är väl att ingen skulle tycka en felstavad och meningsuppfuckad tröja är rolig hemma.
- Jag har svårt att skilja på blått ochh grönt ibland. Japanerna hade ett och samma ord för de bägge färgerna i flera hundra år. Tufft folk, japanerna.
Kommentarer
Trackback
